Jannica blev sjuk i september 2023. När hennes höga feber och torrhosta inte ville ge vika efter att stannat hemma i en vecka, sökte hon vård via vårdcentralen. På vårdcentralen konstaterades problem med syresättningen. Jannica skickades då till akuten på S:t Görans sjukhus. Därifrån blev hon inlagd på Medicinkliniken i fyra dygn. På avdelningen behandlades Jannica med syrgas och olika inhalationer. Samtidigt gjordes en utredning där målet var att fastställa om infektionen var orsakad av bakterie eller virus.
“Jag har verkligen aldrig varit så sjuk. Helt galet. Speciellt när man är så ung.” berättar Jannica.
När dessa dygn passerats fick hon erbjudandet att fortsätta samma typ av slutenvård på den virtuella avdelningen med omedelbar förflyttning till det egna hemmet. Behovet av dygnet-runt övervakning och utredande insatser med samma höga tempo som inne på sjukhuset kvarstog och tillhandahölls via virtuella avdelning. I hemmet fortsatte även behandlingen med syrgas och inhalationsstöd.
“Det blev en kortare bedömning av läkaren på avdelningen, sedan kom sjuksköterska och undersköterska och hämtade mig och all utrustning som vi fick ta med hem. Sedan fortsatte behandlingen hemma” – berättar Jannica vidare.
På virtuella avdelningen hade Jannica kontakt med läkare och sjuksköterskor i samband med de digitala ronder som utfördes på daglig basis. Hon fick även besök av ambulerandevårdpersonal i hemmet som gjorde kompletterande undersökningar för att fastställa orsaken till andningsproblemen. Efter ett par dagar i hemmet fick hon diagnosen lunginflammation och då kunde rätt behandling sättas in. Under hennes behandlingsperiod blev hon observerad dygnet runt och personal var alltid i beredskap för att utrycka ifall hennes hälsotillstånd förvärrades.
“Dels så kände jag mig lite i vägen på sjukhuset. Jag behövde sjukvård men kände ändå att jag tar upp en plats när jag egentligen bara inhalerar luft och utreds. Sedan saknade jag att vara hemma, där min man och en son på två år var väldigt oroliga. Att komma hem var en jättestor skillnad för mig. Jag blev piggare, gladare och kanske friskare snabbare. Istället för att vänta på en sjuksköterska eller läkare ska komma in så kan jag ta mina läkemedel på de tider som virtuella avdelningen angivit och administrera med den utrustningen jag fått. Skönt att slippa trycka på en knapp och invänta vårdpersonalen som har häcken fulla” avslutar Jannica.
Jannicas berättelse visar hur virtuell slutenvård både kan avlasta akutsjukhusen och samtidigt förbättra vårdkvalitén och upplevelsen för patienter. Jannica hade i sitt tillstånd behov av dygnet-runt övervakning och behövde tillgång till hela sjukhuset resurser, bland annat för utredning av hennes oklara hälsotillstånd och beredskap vid eventuell försämring.
